Ett år med pandemi och flera inställda tävlingar på raken blev ett uppvaknande för Klas Nilsson. Skellefteåkaren bestämde sig för att prioritera friheten och träningen hemmavid, lämna legendariske ledaren Wolfgang Pichler – och helt lita på sitt eget upplägg.
– Mycket var bra med Wolfgang men ibland blev det slitigt få ihop träningen med familjen, säger 36-åringen som efter femteplatsen för två år sedan är vårt största hopp i Vasaloppet.
Trots bitande kyla och ett piskande snöfall är det en strålande glad Klas Nilsson som möter Skellefteåguiden efter ett av sina dagliga träningspass.
– Det var inte perfekta förhållanden, men det kändes ändå väldigt bra. Spåren var precis uppkörda och jag lyckades hålla bra tempo, betydligt längre än jag trott. Två timmar blev tre timmars hårdkörning, säger 36-åringen med ett leende.
Skellefteå XC-åkaren är av Sveriges bästa långloppsåkare och vårt överlägset största lokala hopp. Efter sin femteplats i Vasaloppet för två år sedan, och en rad starka insatser i internationella långlopp, har inte förväntningarna sjunkit direkt.
– Vasaloppet är alltid speciellt och jag går för att göra säsongens bästa lopp. Självklart vill jag vara med så länge som möjligt i loppet, men jag sätter aldrig upp placeringsmål.
Nilsson, som deltagit i Vasaloppet tolv gånger tidigare och tävlar för Team Curira i långloppscupen, har inlett den här säsongen lite trevande. En 26:e-plats i prologen i Orsa följdes upp av en 24:e-plats i italienska Val Venosta.
– Det var två godkända insatser, inte mer. I Orsa var jag med i täten inför sista varvet, men orkade tyvärr inte hela vägen. I Italien var det individuell start och där gjorde jag en bra tid, men resultatmässigt hade jag väntat mig mer, säger han.
För två år sedan blev Nilsson bästa svensk i Vasaloppet med en femteplats, endast 16 sekunder från pallen. Med ett delvis helt nytt träningsupplägg hoppas han att han ska gå hela vägen i år.
– Just nu känns formen lite osäker, mycket på grund av att jag missat många hårda fartpass och nästan alla tävlingar från mitten av december på grund av återkommande sjukdomar.
A och O för att utvecklas, oavsett område, brukar vara att ha ett bollplank. Nu är du helt själv. Hur säker är du på att den väg du valt är den rätta?
– Jag tror att jag efter så många år byggt upp en grundtrygghet, att jag vet vad kroppen klarar och inte. Wolfgangs träning gav otroligt mycket men lösningen i år med eget upplägg känns bra och framförallt mer hållbart med familj. Jag har behållit mycket av Wolfgangs filosofi samtidigt som jag lagt till en del annat som jag tycker fungerat bra genom åren.
Hur lägger du upp träningen?
– Med Wolfgang körde jag en del intervallpass på över 120 minuter, med effektiv tid i tröskelpuls som intervaller på 12 x 10 minuter. I år har jag kört mindre av just det, men det har ändå blivit många intervallpass på effektiv tid mellan 60 och 80 minuter. Pulsmässigt har jag legat lite högre, men samtidigt under kortare tid. Sedan har jag fokuserat mer på korta hårda intervaller som 40-20 (40 sekunder hårt, 20 sekunder lugnt) och det har jag gjort att jag blivit både snabbare och rappare.
Har du visualiserat dig hela vägen till segerkransen i Vasaloppet?
– Det är det som driver mig. Känner man att man är med, då är det roligt – och då kan precis allt hända.
