”Jag är lite av en bohem”

Hans Brettschneider är högt uppsatt lokalpolitiker, har deltagit i ett flertal underhållningsprogram och vunnit det sociala experimentet Expedition Robinson.
Men är det verkligen enbart tiden i rampljuset som driver Skellefteås mest frekventa realityprofil framåt?
För Skellefteåguiden berättar han om tv-avhoppet, vad som egentligen
föder hans kreativitet – och varför han packar på sig ravioli och sover på golvet i servicehuset.

Gräsmattan vid Bureå Camping har ­börjat få vita leopardfläckar. Himlen är grå, den ­första snön har fallit men vädret är ovanligt varmt så här års. Sedan några månader tillbaka är campingen tom på gäster, men inne i servicehuset lyser alltjämt flitens lampa.

På en kontorsstol sätter sig Hans Brettschneider ner, tittar djupt ner på utspridda papper och suckar. Inte bara för att han, likt många andra under dessa pandemitider, haft ett ­annorlunda år, utan mest för att han är trött. Trött, men lycklig. Hit brukar han åka från ­lägenheten på Moröhöjden en till två gånger i veckan. Med sig har han oftast några lättöl, nödproviant såsom gulasch- och minestrone­soppa och ravioli på burk. Längst in i ena hörnet, insprängd mellan tre arbetsbord fulla av lego, har han placerat en madrass som han sover på.
– Det är lite av ett ungkarlsliv, men både sambon och barnen tycker att det är bättre att jag sitter här än hemma när jag ska bygga. Dessutom har jag mer plats här. I natt var det först vid tre-fyra jag kom i säng, berättar Hans med ett leende.
Med ännu större bestämdhet och märkbart upprymd fortsätter han:
– Just nu håller jag på att bygga rubiks kub, bygget vi gjorde i första avsnittet av Lego ­Masters. Svårigheten är de här tornen…

Hans Brettschneider är 54 år och har ­precis medverkat i sitt tredje underhållningsprogram. Efter segern i Expedition Robinson 2010 deltog han i Genikampen 2016 innan han i våras övertalades att vara med i Lego Masters.
– Jag tackade först nej, men när Roberts tilltänkta kompanjon Stefan inte ville vara med så ställde jag upp. Det är inget jag ångrar. Lego Masters var en riktigt kul erfarenhet.

Med betoningen på var. Efter att ha vunnit tredje avsnittet, där lagen djupdök i Astrid Lindgrens sagovärld, valde Hans och Robert Lundmark överraskande att lämna programmet i det fjärde avsnittet.
– Det som inte framkom tidigare var att Robert hade känt sig slut långt innan, och nu nådde han kulmen. Som Robert sa: ”Man ska ha kul om man ska bygga”, och när han kände att han inte orkar längre var det helt okej för mig att avsluta också. Jag fick frågan om jag ville fortsätta, men kände att detta var ett äventyr som vi gjorde tillsammans och att vi kunde vara väldigt nöjda med vår prestation.

För den som inte följt programmet kan det summeras med att 16 kreativa legofantaster gör upp i hopp om att ta sig hela vägen till final. Här utmanas deltagarna i allt från att bygga stora mekaniska minigolfhinder till att i detalj återskapa Astrid Lindgren-miljöer. Just det senare, som var temat för det tredje avsnittet, blev en fullträff för Skellefteduon.
– Vi blev både glada och kände stor press när temat presenterades. Det här är ­verkligen ­något man vill göra rättvist, men vi hade visst flyt då Robert tidigare byggt scener ur Bröderna Lejonhjärta. Därför var det ganska naturligt att vi skulle bygga slutstriden med Katla, berättar Hans och fortsätter:
– Uppdelningen var lika självklar. Robert fick ta sig an Katla medan jag fokuserade på ­landskapet. Detta gjorde att vi kunde bygga var för sig och fokusera på vår del av bygget.

Med full pott av juryn i kategorierna kreativitet, konstnärlighet och berättande stod Hans och Roberts bygge som segrare.
– Att bygget ledde till seger var otroligt ­hedrande. Samtidigt inser man hur små marginalerna verkligen är. Hade Stefan och Michael (konkurrenterna) lyckats med sina planer hade kanske de vunnit, men istället stötte de på problem och åkte ut.
– Tyvärr hade man inte särskilt mycket tid att spela på om man stötte på problem. Det gällde att välja en väg och sedan fullfölja den.

Trots avhoppet ser Hans tillbaka på insatsen i Lego Masters med både glädje och stolthet.
– För egen del var jag egentligen tveksam till att ställa upp överhuvudtaget. Jag har ju sett vad andra kan bygga och undrade vad jag skulle göra bland alla dessa fantastiska legobyggare. Man är ju ofta självkritisk, men Robert pushade mig och i efterhand kan jag säga att det var bättre än vad jag någonsin kunnat tro, säger Hans och fort­sätter:
– Så här i efterhand känner jag att jag byggde på toppen av vad jag kan och känner mig nöjd med vad jag presterade. Roberts kapacitet är ju något jag aldrig betvivlade, så jag var väl lite rädd att inte kunna matcha det.

En sommar och höst har passerat sedan programmet spelades in i Frihamnen i Stockholm. Hans har sedan länge återgått till sina ordinarie sysslor; några fingrar i lokalpolitiken som språkrör för Miljöpartiet och två fulla händer som driftansvarig för Bureå Camping. Han ­berättar att pandemin satt sina klor i den dagliga verksamheten, men förklarar att andra nog har det betydligt värre. Och angående dessa nya restriktioner menar han att han trivs bäst i frivillig karrantän.
– Jag är nog lite av en bohem. Utifrån sett kan det uppfattas annorlunda, men det är ensam med mina tankar kreativiteten frodas som bäst. Det är därför jag har min retreat här, säger Hans och blickar ut över ”ungarlslyan” i servicehuset.

Så efter Robinson 2010, Genikampen 2016 och Lego Masters 2020 får vi inte se dig i ett fjärde underhållningsprogram om ytterligare fem år?
– Haha, det känns som att det är gjort nu – men man ska aldrig säga aldrig…