Karavanen av snöskotrar ringlar sig genom det drömlika vinterlandskapet i skogarna utanför Lövånger. Skoterleden känns som en välplogad Europaväg – ett resultat av det stora engagemang med lederna som Lövånger Skoterklubb är känt för.
Vi följde i snöröken efter ett hängivet gäng skoterentusiaster till det lokala smultronstället där kaffeelden alltid brinner.
Parkeringen utanför OKQ8 är en naturlig samlingspunkt för skoteråkarna i Lövånger. Det är mer regel än undantag att det slinker ner en grillad med bröd när det ska snackas skoter, snödjup och det senaste på byn.
– Här står det alltid någon man kan snacka med och fråga vart de kört. Jag brukar se till att jag och gubben åker iväg och träffar annat skoterfolk på utflykter. Alltid får man något tips eller kan utbyta erfarenheter, säger Lisbeth Andersson som bor i Selet.
Hennes svarta Polaris Indy 600 är nypolerad och glänser trots att det är helt mulet den här dagen. Hon köpte skotern för 2,5 år sedan för att hon ”inte gillar att åka bakom gubben”.
– Friheten att köra själv och ta sig ut när man vill är oslagbar. Det var lite samma anledning när jag köpte min motorcykel. På vintern finns det massor med utflyktsmål häromkring, flera stugor, vindskydd och grillringar som ligger fint till, ställen det inte är så lätt att komma ut till annars, säger Lisbeth.
Vad är tjusningen med att tillhöra skoterklubben?
– Det är en oerhörd gemenskap och vi har väldigt många eldsjälar som ställer upp och gör fina skoterleder. Det är värt varenda krona vi betalar som medlemmar. Det är alltid ett lyft när det anordnas utflykter och jag möter fler och fler tjejer som tar sig ut på egna maskiner, säger hon.
Lövånger skoterklubb har omkring 160 medlemmar och går runt på medlemsavgifterna som höjdes till 400 kronor i år för aktiv medlem och 200 för stödmedlem. Därutöver finns sponsorpaket för mellanbygdens företagare som vill vara med och stötta.
Kommunen delar ut ett sladdbidrag baserat på antal mil som klubben har att underhålla och i Lövånger handlar det om 25 000 kronor för de 19 mil med skoterleder man tagit på sig att sköta. Kommunen bistår även med ved som föreningen kör ut till olika utflyktsmål.
En karavan med skotrar glider fram i vinterlandskapet.
Lövånger har gjort sig känt för Europas största veteranskoterträff som man arrangerat i snart 15 år vilket samlat långväga entusiaster till bygden och bidragit till ett netto som gått rakt in i verksamheten.
På sommaren handlar det om att underhålla skyltarna, röja sly eller laga skoterbroar. Under vintern handlar det såklart om att sladda lederna så att de inte blir som en okörbar tvättbräda. Utan sina eldsjälar vore klubben ingenting, menar ordföranden Janne Löfroth.
– Det är ett ständigt pågående arbete året runt men vi har många som brinner och sliter dag som natt för att vi kan hålla den här höga standarden. Prio ett är att leden är väl uppmärkt så att även den som kommer hit för första gången hittar rätt och prio två är att leden är bra sladdad, säger Janne som varit ordförande i över 20 år.
– För mig handlar det om ren avkoppling att vara ute med sladden. Där kan jag sitta och fundera på precis vad som helst utan att behöva känna någon stress. Jag växte upp i Vebomark och där kom man i kontakt med skoterlivet redan från barnsben så det har alltid varit något naturligt, säger han.
Vi har kommit fram till ett riktigt smultronställe väster om Lövånger. Här på Orrmyran uppförde Johan Frisks pappa, Thorvald, en timmerstuga för omkring 40 år sedan och den skulle vara utan lås.
– Andemeningen var att han ville att den skulle vara öppen för alla. Här har det alltid varit mycket skoterfolk genom åren och det är bara roligt att kunna fortsätta hålla stugan öppen, det är en lagom utflykt från byarna runtomkring och här går det åka pulka för barnen i backarna eller bara köra runt med skotern på myren. Jag tycker att skoterklubben har en bra dialog med oss markägare och vi har kunnat komma överens om olika frågor, som där det passar bäst att dra skoterleden, säger Johan som i dag äger stugan.
Inne i den mysiga timringen brinner det i en liten kamin och här går det värma både frusna tår och få sig en kaffetår.
Uno Olofsson, 3 år från Hökmark, fikar.
Föreningslivet samlar både gammal som ung. Runt bordet sitter Uno Olofsson, 3 år från Hökmark med sin familj och läppjar på en god kopp varm choklad och i andra ändan Rune Berglund, 75 år, som var med och startade skoterklubben 1981.
– Rune är fantastisk, han sköter ledsladdningen på Ringleden runt samhället och efter samhällets närliggande sträckningar, säger Janne berömmande.
– Jag hade ett uppehåll några år men när jag gick i pension kan man säga att jag fick något av ett återfall, säger Rune.
– Inget litet återfall och det är vi glada för, säger Janne.
– Äh, det är ju som roligt att ta sig ut så länge man får ha hälsan i behåll och träffa lite folk. Frugan brukar alltid fråga när jag kommer hem ”jaha, var du äldst i dag också?” och svaret brukar bli detsamma varje gång, säger Rune.
Utanför stugan brinner det några eldar och korvsnärtarna på grillgallret tävlar med kokkaffet om vad som ska bli klart först. Runt elden är det ett skönt surr från dagens skoteråkare.
– Det är nästan lite för mycket snö för att kunna sladda riktigt bra. Det trodde man aldrig skulle ske.
– Näe, precis.
– Finns det kvar någe kaffe?
Oskar Andersson ska ut och sladda igen.
Oskar Andersson är på väg att bryta upp före övriga gänget. Men så var han också ute på lördagsnatten till klockan 03 med sin Yamaha Venture och den hemmabyggda nätsladden och preppade lederna.
– Jag har nördat in på det här, förr var det slädhundar, nu är det skoter och sladdar, säger han och fortsätter:
– Frugan jobbade natt så jag hade inget för mig igår. Jag åkte vid tio på kvällen men det var mer snö än jag trodde så det drog ut på tiden, men det gör mig inget. Det är mitt stora intresse. Vad det är som lockar? Att det ska bli bra leder att åka på, det var därför jag svetsade ihop den där i ett försök att göra den ultimata sladden, säger han.
En nätsladd består av ett hopsvetsat rutnät i stål som drar ut ojämnheter väldigt effektivt. Oskar har modifierat och fixat till en modell i extra grovt stål som han är nöjd med.
– Men nu ska jag hem och vila. Jag ska bara köra lite med sladden först.
Foto: Patrick Degerman
