Mikael ”Micke” Lundström och Torbjörn ”Tobbe” Lundqvist är radarparet som sköter allt det där praktiska kring spelarna. Materialarna i Skellefteå AIK. En duo som nu är inne på sin nittonde säsong tillsammans. De lagar, tvättar, slipar, packar, plockar undan och fram, bär och är dessutom trivselfaktorer i största allmänhet.
– Jag kom hit på våren 2004, säger ”Micke”. Då hade han dessförinnan varit materialare för Luleå Hockey – ”jag är född och uppvuxen i Lule” – och varit med om deras SM–guld 1996.
– Men i Luleå var det ju inte på heltid. Jag hade ett annat jobb också, materialarjobbet var bara på deltid. Innan jag började jobba för AIK hade jag däremot jobbat heltid i Hammarby under fyra år.
”Tobbe” anställdes av AIK på hösten 2004.
– Jag jobbade på industri när ”Micke” frågade om jag ville hjälpa honom. Jag hade heltidsjobbet kvar och så körde jag det här med att vara materialare på kvällarna och helgerna, säger han. Men en eller ett par år senare fick jag heltidsanställning av AIK.
Efter 18 år i samma lag är Mikael Lundström och Torbjörn Lundqvist lika samspelta med varandra i båset och omklädningsrummet som spelarna i de olika femmorna är på isen. – Vi är alla en del av samma mål och vi bidrar på det sätt vi kan, säger ”Micke”. – Hela verksamheten präglas av professionalitet. Jag minns när jag var i Luleå. På den tiden tränade laget klockan 16. Idag har spelarna både hunnit träna och spela Playstation i flera timmar innan fyra på eftermiddagen.
Förutom att alla – spelare och ledare – är heltidsanställda och har också materialutvecklingen förändrat hockeyn och materialarnas vardag. Det är länge sedan träklubborna byttes ut mot kompositklubbor. Skridskorna är gjorda efter det att spelarnas fötter scannats in och skenorna på skridskorna går att byta ut med ett handgrepp. Det gör att det som förr tog flera minuter att åtgärda – ett hack på en skena krävde att man tog av skridskon, handslipade skenan och sedan togs skridskon på igen – numera går nästan lika snabbt som att byta däck på en Formel 1–bil under tävling. – Skillnaden mot förr är enorm. Oavsett skridskomärke kan vi ta loss skenan och byta ut den inom tio–femton sekunder, säger ”Tobbe”.
Ingen skridsko idag slipas för hand.
Allt sker i maskin där inställningar matats in i en dator för att varje spelares skridskor ska få en individuellt anpassad slipning. – Det var ingen höjdare att dra i sig allt slipdamm när vi använde de gamla ”handjagarna”, men jag kan faktiskt sakna själva hantverket, säger ”Micke”. Hur ser rutinerna och uppgifterna ut under en vanlig matchdag? ”Micke” och ”Tobbe” beskriver hur det var när Belfast kom på besök till Skellefteå Kraft Arena i mitten av oktober för en match i Champions Hockey League.
– Laget kom redan dagen innan och det är alltid vår uppgift att tillsammans med vår matchvärd Björn Markström duka upp med handdukar, vatten, tejper och annat i motståndarnas omklädningsrum. Det var också vi och Björn som tog emot motståndarlaget när det anlände. På matchdagen var ”Micke” och ”Tobbe” – som vanligt – på plats på arenan vid 8–tiden.
– Vi plockade fram allting, lade ut träningströjorna och kollade av om det var något speciellt som behövde göras. Sen handlade en av oss ”mellis” – mackor, pålägg och frukt – inför matchen. När träningen var över slipades alla skridskor och tvättmaskinerna stoppades fulla med kläder och utrustning, torkades och hängdes upp på respektive spelares plats.
– Sen hade vi en lugn stund mellan klockan 14 och 16.30, innan spelarna började droppa in. Då var allt förberett.
– Vi har som motto att alltid ”ligga två steg före”. Där är all vår rutin guld värd.
”Tobbe” ”dressade” båset – såg till att allt, handdukar, vätska, klubbor – fanns på plats i god tid innan uppvärmningen, ”Micke” ansvarade för att domarna hade tillgång till allt som de hade på sin kravlista.
– Allt följde samma mönster som på alla hemmamatcher och när spelet startade hade vi som alltid platser på första parkett, arenans bästa platser, och var ständigt beredda på att ta hand om det som behövde fixas. Långt efter att publiken lämnat arenan, jobbade ”Micke” och ”Tobbe” med att tvätta matchställen och göra allt det där som ska göras för att spelarna dagen efter ska kunna ägna all tid åt att träna – eller spela ny match – utan att ägna en tanke på utrustningen.
– Jag brukar vara hemma ungefär klockan 23, säger ”Micke”.
”Tobbe” bor i Lövånger och har tio mil att åka varje dag.
– Om jag kan, åker jag hem lite tidigare än ”Micke” efter match. När den sista av de tio–tolv tvättmaskinerna är i gång. Men jag är å andra sidan först på jobbet dagen efter. Vi är flexibla av oss.
Det har alltid hetat att materialarna är något av lagets informella psykologer. De där som lyssnar på spelarnas tankar och funderingar om sådant som inte ventileras direkt med tränarna.
– Nog kan det ligga något i det, säger ”Micke”. Spelarna kan ju i regel öppna sig för oss på ett helt annat sätt än med tränarna. Men numera har ju spelarna agenter och egna psykologer så de pratar nog av sig mest med dem. – Nog får man veta en massa från spelarna, säger ”Tobbe”, men allt handlar om förtroende. Vi lyssnar men för ju inget vidare. Så måste det vara.
Nitton säsonger tillsammans. Hur ser Mikael och Torbjörn på framtiden?
– Jag är 51 år och det här jobbet både har sina för– och nackdelar men jag trivs med det och har väl inte precis övervägt att göra någonting annat, säger ”Micke”.
”Tobbe” är 60 år och har ingen tanke på att sluta innan han uppnått pensionsåldern.
– Det är ett jävla roligt jobb, säger han.
– Vi har hyfsad koll på allting men under en dag kan nästan allting hända. Det går aldrig slentrian i det vi gör och det håller mig ung i skallen att umgås med så många ungdomar. Vi har ju även arbetsuppgifter för J20–laget.
– Enda nackdelen är väl att man måste lyssna på så mycket dålig musik i omklädningsrummet. Dagens ungdomar har ingen vidare musiksmak (skratt).
KURIOSA FRÅN SÄSONGEN 2004/05
Mikael Lundström och Torbjörn Lundqvists första säsong i Skellefteå AIK var 2004/05. Då spelade laget i Hockey-Allsvenskan, blev tvåa i grundserien – efter Leksand men före trean Björklöven – och slutade sedan fyra i Kvalserien till Elitserien (nuvarande SHL). Pär Mikaelsson var lagkapten. De utländska spelarna i laget var målvakterna Mike Dunham, USA, och Sean Gauthier, Kanada, backarna Drake Berehowsky, Kanada, Jarkko Glad, Finland, Pasi Petriläinen, d:o, samt forwards Chad Hinz, Kanada, och Tomi Hirvonen, Finland. De sex bästa poänggörarna var Andreas Paulsson, Magnus Wernblom, Anders Söderberg, Pär Mikaelsson, Johan Åkerman och Jimmie Ericson. Tränare var Ulf Taavola och Stefan Klockare.
TEXT: Olof Wigren FOTO: Jonas Danielsson
